Varje minut är tingad i mitt liv nu. Det är mycket på mitt ordinarie arbete, när jag kommer hem är det bokslutet som hänger över mig, nya företaget kräver sin tribut (fastän jag egentligen inte är inblandad...men det hjälps inte), begravningsförberedelser, tankar runt pappa och hans efterlämnade hus och ting, det dagliga som ska klaras av.
Mitt i allt detta så visar sig girighetens fula tryne. Jag borde inte vara förvånad, har ju varit med förr när arv kommit på tal. Den som man minst anar visar gamtakter. Ibland är människan så liten, så ...det fattas ord för mig. Tur att min far slapp uppleva detta. Men du pappsen, vi jobbar på att fixa en fin begravning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar