6 februari 2010

Får man drömma lite?

När jag var barn hade vi hund (och katt, men det är en annan historia som jag ska berätta någon annan gång). Hunden var en svensk lapphund som hette Ruffen. Han var inte helt renrasig, uppblandad med finsk lapphund, så det svarta hade vita och bruna inslag. En helt fantastisk hund. Älskade vinter och kyla (han skulle ha varit här nu!) och var intelligent och busig.

Min dröm är att en gång till få äga en
svensk lapphund. Tyvärr så sätter verkligheten krokben för det. Min mor var hemmafru så hon tog hand om hunden på dagarna, medan jag gick ut med honom övriga tider. Nu jobbar jag för mycket, men man kan ju drömma.....

Inga kommentarer:

Att ha det som vanligt, men så bra

Min man och jag säger ofta till varandra, i dessa dagar, att vad bra vi har det.  Vi bor på landet, kan gå ut i gräset och solen när vi vi...