Fast de finns alla i våra hjärtan och gör sig påminda på ett eller annat sätt. En sång, en bild, en gest eller något annat som gör att de åter finns i våra sinnen.
Bilden visar mina föräldrar, Britta och Axel. Den glada, mycket omtyckta Britta. Som älskade att dansa. Nalen besöktes ofta i hennes ungdom och det var så hon träffade pappa. Pappa som flyttat ner från Norrbotten och som älskade musik. Fast i hans fall så blev det fiolen och nyckelharpan som hanterades. Både dansen och musiken förde de vidare till mig...
Jag saknar dem och många fler av dem som inte fanns hos oss längre. Men i hjärtat finns de kvar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar