Den senaste tiden har kastat sig mellan sorg och glädje. Jag tänker på min farfars favoritpsalm (nr 364) ”Sorgen och Glädjen de vandrar tillsamman, medgång och motgång här ständigt följs åt.”
I veckan så var vi på begravning. J, som vi känt sedan han föddes, gick hastigt bort. Alldeles för ung och med en lovande framtid. Han lämnade två små söner och en stor sorg hos oss alla. Sorgen ger mig en påminnelse att akta stunden, ta vara på dina älskade och låt dem veta att du älskar dem. Vi vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar